Viva Vivi-Ann!

Vårens andra författarbesök under vår upptäcktsresa bestod utav författarinnan Vivi-Ann Sjögren från Esbo. Hon är en mycket berest tant och väldigt kulturellt medveten. Hon har bland annat vistats i Spanien, Mexiko och Saharaöknen. Det var just vistelsen i Saharaöknen hos ett nomadfolk där som Vivi-Ann berättade mest om. Det var väldigt intressant att höra om hur hon fått lära sig i princip allt från grunden för att klara sig i den miljön. Det är helt otroligt att man kan överleva i öknen, men tydligen bodde en hel del personer i byn, och hade gjort det länge också. Bara det att man torkar sina kläder på sanden är ju helt annorlunda mot för hur man gör på våra breddgrader. Att hänga tvätt i öknen är ingen höjdare.

Jag fick tillsammans med min gode kamrat Kasper även äta lunch tillsammans med Vivi-Ann efter hennes anförande. Det var trevligt och vi fick höra ännu mer om hennes liv som hon inte hann berätta om under föreläsningen. En sak som var väldigt intressant var när hon berättade om färden till Sahara. De startade i Esbo, men tog vägen via Nordkap eftersom Paco ville dit så gärna. Men, när de hade en färja kvar till Nordkap, så vände Paco om, och sa ingenting om varför. Vivi-Ann frågade heller aldrig och vet än idag inte varför han vände om när de hade så lite kvar. Men hennes tankar nu efteråt var att det egentligen inte var målet som var det viktiga, utan resan mot målet. Och att de hade ju Nordkap kvar nu istället. Det är nog så med allt man längtar efter, en stor del av det roliga är ju just längtandet, och när man kommit fram till längtansmålet så finns risken att man blir besviken. Man har haft för stora förväntningar.

Jag är nu sugen på att läsa hennes böcker, och kommer säkert att ta en tur till biblioteket i sommar och se om de har någon av dem inne. Särskilt hennes resor till Spanien och Mexiko lockar att läsa om, eftersom jag själv bott i Spanien och talar spanska.